Det var jätteintressant! För dom som inte vet det härstammar nästan alla svenskfödda kooikrar (inklusive Roxy) från 3 st kullsystrar. Det är därför det är så viktigt att förhindra inavel och få in nytt blod. Genetikern som föreläste i lördags var jätteduktig. Yvonne hade gjort ett jättebra jobb så man fick verkligen se hur det ligger till med rasen. Vad i helsike har jag gett mig in på? Holländarna bestämde, tror det var runt 90-talet, att bara 10-12 hanar fick ingå i avel - inga andra, allt annat räknades som tjuvparning och det var tur att det förekom. Så därmed minskades avelsbasen otroligt hårt. Det är hur mkt som helst men nu vet ni hur lätt jag får det att hitta en passande hane till Roxy, både i hälsa och stamtavla. Men jag tycker det är intressant och jag vill hjälpa rasen.

Vi gjorde också grupparbeten. Vi ´var indelade i dessa grupper: Uppfödare, hanhundsägare och avelsintresserade(där jag ingick). Vi skrev ner vår syn på rasens "framtid". Hur det kan bli som bäst, i värsta fall och hur vi tror det ser ut om 5 år. Detta ska nu sparas. Vi hade många diskussioner och det var mkt intressant det som sades.

Är dock lite besviken att det inte var fler som kom. Där var 7 kennlar medverkande om jag räknat rätt och totalt finns det 14 st. Tycker även att betydligt fler hanhundsägare borde ha kommit då detta var väldigt viktig info som berör stakt kooikern. Jag är jätteglad för dom som valde att vara med.

Vill tacka Marie Wester som jag samåkte med!

.

.

För evigt älskad är du! För lite mer än 1 år sedan var det då du försvann (men känns som en evighet) och jag saknar dig så underbara Lady. Du ska snart få barnbarn vännen - din dotter ska bli mamma och det sparkar mkt där inne. Kommer ihåg när du var en riktig tjockis och väntade valpar. 11 st blev det + en dödfödd, jisses. Du fick ena riktiga busungar. När man satte sig i valphagen kom alla som värsta kavalleriet över en. Kommer också ihåg att din uppfödare, Annika som du hade valparna hos, blev lite sur på dig för att du hela tiden tog valparnas leksaker från dem. Alla leksaker är dina, så är det bara. Har du många leksaker hos dig nu också? 

Du finns i Zaffran, det märker jag, senast idag inbillade jag mig att det var du och inte Zaffran som gjorde beteendet.

När du försvann blev det ett litet kaos i flocken, den otroliga ledaren bara försvann, ledaren som alltid förhindrade bråken och gick emellan. När vi fick Debbie (1år gammal, trotsåldern och allt) försäkte hon några gånger mot dig. Men det slutade alltid likadant. Du står över henne med blåttat garnityr och hon under med en besviken blick som säger jag ger mig. Du visste alltid när du skulle ingripa och likaså sluta. Det räckte med att få ner bråkstaken på rygg och morra, du fortsatte aldrig eller skadade honom/henne. Så fort bråkaren gav upp slutade du också. Alla andra hundar bara tittade på och dom visste hur det skulle sluta och dom ingrep inte utan lät dig ta hand om det. Vet forfarande inte riktigt vem som är ledaren. Anton, du vet vår stora blandras, alla behandlar honom med stor respekt. Men alfahona är nog Rina, tror jag? hmm. Men man märkte på hundarna, speciellt Zaffran, hur alla förändrades när du försvann. Zaffran blev mkt ledsen så jag pysslade om henne och tillbringade extra mkt tid med henne, nu är hon som vanligt.

Tur att jag inte sitter med mascara, detta är riktigt jobbigt.

Tycker denna låten påminner lite grann om vad vi hade. Dock sjunger inte Celine om sin hund, så exakt likadant är det inte. Men tex att du alltid stöttade och tröstade när jag var ledsen och stod vid min sida stämmer mkt bra.

Du kommer alltid finnas i mitt hjärta!