Vid 12 tiden var jag ute o cykla med Roxy, Cita och Stojka. Cita och Roxy sprang lösa hela tiden och Stojka fick vara i koppel en liten stund då jag inte litar helt på henne, men hon var lös den mesta tiden. Nu är det spö regn där ute!!

Håller på att göra äpplekaka, just nu "vilar" degen... Blir gött =). Med vaniljsås så klart, det är ett måste! Annars är det ju inte gott.

Igårkväll kollade jag på en gammal skräckfilm. Fåglarna (gissar jag att den heter). Det är fåglar som anfaller en by och ställer till med en massa hämska saker... Den är rätt känd. Det är några stycken som dör i den, men inte många, några blir sönderhackade och hackade i ögonen... lite sånt "mysigt" ni vet.... sen var det nån som bran upp när han tände en cigg...

Men om man jämför med dagens skräckfilmer så skulle denna kunna visas på bolibompa!!

Kolla in den snygga bakgrunden! hehe...

Att jag kunde vara så dum å inte fatta hur man gjorde, skitlätt ju!

Jippi!!

Har nån sett filmen om kaninerna som heter "den långa flykten" (eller vad den hette). Det finns en låt i den som heter Bright eyes. Första gången jag hörde den var det typ ÄÄÄÄÄ, okej... Men sen satte jag på den på youtybe och nu tycker jag den är rätt mysig o lyssna på...

Bright eyes den är rätt känd....

Lyssna färdigt på den innan du ger din bedömning!

Fattar inte hur alla andra bloggare han klippa in "tv-rutan" i blogginlägget????? Jag får länka....

Förresten; Sabina Cadier ordnar med en kooikerträff i Hässleholm, det är lite "prova-på-agility". Ni kooikerägare/intresserade av rasen, är jätte välkomna dit! Det är perfekta tillfällen att träffa rasen (utanför utställningsringen). Hoppas ni kan komma!  Gå in på Sabinas sida och läs mer: http://www.ayarips.dinstudio.se/ undrar ni något eller vill ha mer info, så maila henne, mailadressen finns på sidan. Om ni ska dit måste ni också (såklart) anmäla er, antingen med telefon eller mail.

Vet inte om jag ska/kan åka dit. Men det skulle vara jätteroligt! Tror jag kan..

Det har hänt mkt samtidigt som det inte hänt så mkt. Det som skulle hända,hände inte och det som inte skulle hända,hände.. (fattar ni? det kommer ni att göra...)

Åkte på fredagen. Under kvällen kollade vi på Heroes avsnitt och spelade tv spel - "Fable 2" heter spelet, rätt kul. Sen gick vi och sov ZzZZzzZ...

Vaknade halv 11... Frukost...dusha...göra sig klar...lite mer tv spel och sen åkte vi iväg till CHOKLAD FESTIVALEN! På slagthuset. En hel mässa med choklad stånd och provsmakningar! (smaskens)! Det fanns alla möjliga saker/smaker. Det fanns en vit choklad med saffran smak, en gul skitgod "gegga" med saffransmak i mitten SKITGOD!! Men jag hann inte köpa den. Vaför? Jo, Nana skulle gå och ta ut mer pengar så jag följde med henne och Kasper stannade kvar bland chokladen..och alla provsmakningar. När vi kom tillbaka ser vi han vid ett stånd en bit bort, när vi kommer fram hör vi bara Kasper säga "Jag måste gå" och så springer han iväg till toan. Nana och jag frågade hon bakom ståndet vaför han var tvungen att gå så snabbt. Då sa hon helt skakande "Jag gav honom en provsmakning av en choklad han var jätte allergiskt mot - Mango". Jaha, Nana och jag sprang också iväg till toan o kollade hur det var med honom och sen stack vi iväg till appoteket o köpte tabletter. Han mådde lite konsktigt resten av dagen men han behövde inte till sjukhus men det blev ingen lazerdone... Tycker synd om den tjejen som gav honom chokladen, hon var helt skakad. Men det var dåligt av Kasper att inte kolla innehållet på vad han äter. Hoppas han lärt sig nu.... Jag köpte choklad till Mamma, Pappa och Simon....men inte till mig??

När vi kom hem blev det mer spel och lite film. På morgonen när jag åt frukost, flingor, så lossnade en del av min tandställning... Jaha det blir att boka tid hos tandtanten igen.... Det blev ingen basket idag, tandställningen och Nana hade ont i sin axel och det regnade ute. Nana, jag och Björn stack till Triangeln i stället och sedan åkte vi till tågstationen.

En jättekul helg, fast inte helt som man tänkt sig, men den var skitkul ändå!

Roxy ska nog snart börja löpa. Hon håller på o busa "extra mkt" med Pontus (hanen vi passar). Hon är mkt mer sprallig och rullar runt på golvet (mer än hon brukar...) Just nu sitter jag o kollar på henne, hon har fått "kooiker-fnatt"(hon rullar runt i fotöljen och gör en massa konstiga ljud).

Roxy har fått en "tröja" av Susanne =)) Den är grå med rosa text, jättegullig =) Den var på rea och kostade 10:- så hon köpte den till henne. Passar perfekt. Tack Susanne! Hon har precis fått lite falukorv nu =)

SKa bli så skönt med en veckas lov. På måndag, v 45, är det även studiedag så med i helgerna så har jag lov i 10 dagar, gött =)

Om en timme åker jag till Malmö...igen.. Ska bli skitkul o vara med my syster and brother! På söndag ska jag spela basket ;P med Nana, Kasper, Björn (nanas kille) och hans kompisar... wiiiiiiiiiiie! kul!

Fast jag kommer bara få bollen i huvudet o dratta på ändan...... skitsamma. Jag ska ha kul ändå =)

I onsdags hade jag föresten utvecklingssamtal. På mina omdömen stod det att jag ska vara tystare, komma i tid till lektionerna, anstränga mig mer med arbetet och göra läxan. Nää, skoja bara =) Allt var bra och det var BARA beröm på mina omdömen =)) hehe, är man en favoritelev så är man =)))

Förresten, Roxy o jag har kommit igång ordentligt med träningen. I nästan 2 veckor har vi tränat varje dag med klicker. Det mesta är med glasslocket. Hon älskar att jobba o tänka den lilla vovven, så glad hon blir när klickern kommer fram. Svansen går som en propeller och öroren är "spända" och ögonen har koll på minsta lilla sak jag gör. Efter träningen kastar jag iväg tennisbollen och Roxy far iväg i raketfart (bokstavligt talat!) efter och framtassarna är det första som noddar vid den, katten i Roxy har kommer fram.....

Just nu är jag jättelycklig! Jag känner ett sånt lugn.

Ni får ha det så braaaa!!!!

Det ska jag ;)

Kramar Felicia och hjärtetass Roxy!

Roxy sover på mina läxor (det pluggades inför franskaprovet jag hade i onsdags, resultatet kan jag återkomma med...om jag inte skämms för det ;P )

Lady.

Vi hade ju konfa idag. På "ande..." (vad det nu heter) tände jag ett ljus för dig. Önskar dig all lycka o hoppas du har det bra där du är! Dagen kommer då vi träffas igen!

Jag har kopierat in vad min mamma komenterade i inlägget med rubriken med en massa svärord - Den fruktansvärda dagen då du försvann. Det är mkt fint skrivet och allt är sant. Snälla, det ser jättejobbit och tråkigt ut att läsa så mkt text, men allt stämmer och ni får på det sättet även veta lite om hur Lady var! "Isa" är jag, det är mitt smeknamn.

Tack för dina (och era andras) fina ord!

Längst ner en bild på familjen och Lady i Lund i S:T Hans Backar. Så kul vi hade där varje dag. När du sprang där jättelycklig över dom stora backarna och bäckarna =)) Du var helt underbar! (den glada lilla flickan är jag :P och basseten är gamla Ethel som också är i himlen, ni får ta hand om varann!) Kommer lägga in några fler bilder på Lady i hennes galleri... Men inte nu.

Mammas kommentar:

Det känns overkligt att vi inte kommer att se dina kloka vänliga ögon, att du inte längre kommer och puffa med nosen att vi ska klappa, klappa och klappa. Du kunde vara ganska påträngande ibland med att vi skulle klappa dig, tassen i knät och så bedjande ögon ”Snälla”.

Hur du alltid kom med något i munnen, du kunde inte hälsa utan att bära på något, kände dig naken då. Allra helst älskade du gosedjur av alla slag, särskilt om dom hade pip eller andra ljud. Allra helst skulle dom förstås massakreras och allt innehåll skulle plockas ut. Sedan såg det ut som snölandskap så dom leksaker man var rädd om fick plockas undan. Favoriten framför alla andra var Ånkan, en anka med kvackljud när man tryckte den på magen. Ånkan fick vara med i träningen när vi körde sök i skogen, då sprang du bums tillbaka och visade var du hittat figgen för figgen hade ju Ånkan!

Leksaker var ett måste och förblev så hela ditt liv. Nu är det ingen som slarvar bort sina saker under möblerna så att vi måste ligga raklånga på golvet eller flytta runt möblerna för att hjälpa dig få ut leksaken eller tennisbollen. Du kunde ligga hur länge som helst och stirra in under en fåtölj i väntan på att vi skulle se att du ville ha hjälp. Så klart vi hjälpte dig, du blev ju så lycklig när du fick din boll eller leksak. Vet att Annika klagade lite på dig när du hade dina valpar hos henne att gärna hoppade in i valphagen för att stjäla valparnas leksaker. Allt tillhörde dig så var det bara.

När vi bodde i Lund hade du koll på alla äppleträd i hela området och det fanns en hel del, varje höst skulle det letas äpplen och allra helst skulle vi kasta eller sparka dom iväg så du fick springa och hämta. Du sprang alltid före och stod och väntade vid ett äppelträd på att vi skulle komma ifatt. Eller småstenar på grusvägarna, du blev helt manisk ifall, ifall att, vi skulle sparka en sten framför oss – hur roligt som helst och du gick som paralyserad och på snedden och stirrade på våra fötter!!

I Lund hade du ditt paradis på S:t Hans backar där du sprang fritt och lekte med alla hundkompisar. En grej för dig var att på vägen dit och hem alltid hoppa upp på en hög cementsten och sitta där och vänta in oss. Gick aldrig att gå förbi sittstenen för du skulle upp där och få godis, sedan kunde vi fortsätta.

Hur du spetsade öronen och spanade när vi sa ordet ”katt!!” Alla konster du lärde dig – ja, du älskade att lära dig saker hela tiden. Hur gör man en ”Pudel”? Det visste bara Lady!

Du hade gjort dig som servicehund, du hämtade allt man bad dig om. Ibland visste du inte vad vi menade men du lät dig dirigeras genom att man pekade och när hittade du vad det var blev du så glad att du fick göra ett JOBB.

Jag är så tacksam för allt du lärde oss om hundar och att leva med hund, Lady. Innan dig ”hade vi bara hund” men du lärde oss bli HUNDMÄNNISKOR på riktigt. Tack vare dig hamnade vi på landet, köpte stor bil och tog jägarexamen – vi måste ju aktivera en jakthund eller hur? Hur roligt hade vi inte i våra jaktträningar och så många trevliga kompisar vi träffade både du och jag. Min bästa väninna träffade jag förstås på en jaktträningskurs med dig. Vi tävlade också på working test och jaktprov och ofta gick det ganska bra också. Förutom sista jaktprovet när du skulle köra sökmomentet och du bara försvann! Jag, domaren och publik väntade och väntade, vi såg inte var du blev av – tänkte det måste vara svåra apporter att hitta. Sedan kommer du lufsande helt lycklig – precis nergeggad i svart sörja. Givetvis hade du hittat något kul att rulla dig i och helt glömt bort apporterna. Jaja, kunde ju inte gå bra varje gång.

Du älskade att vara med på jakter och det allra roligaste var harjakterna i september. När du tyckte husse inte sköt tillräckligt många så sprang du och apporterade dom andra jägarnas harar och gav dom till husse. För bara tre veckor sedan var du och husse iväg på harjakt, sån tur att du hann med det innan du blev sjuk. Men den allra första haren du fick i munnen tyckte du däremot var äcklig – glömmer aldrig din min när du nästan klöktes och tungan hängde ner till knäna på dig av äckel. Men du förstod att vi ville du skulle bära den där håriga saken och då gjorde du det och lärde dig älska det. Fågelapporter tog du också men först efter att kollat om vi verkligen menade det och du gjorde det för vår skull. Fjädrar gillade du egentligen inte.

Spåra var du fenomenal på och givetvis blev du viltspårschampion. För bara några veckor sedan gick du ett spår helt utan sele och lina och imponerade på andra hundägare. Spåret gick klockrent och du saktade alltid av när jag bad dig för att jag skulle hinna med och fortsatte spåra när jag sa OK. Jag vet att du förstod att det var ett förtroende att du fick spåra helt fritt och du gjorde det på största allvar, båda tyckte vi det var skönt att slippa trasslet med linan i terrängen. Ofta fick du gå dom andra hundarnas spår dagen efter, bara som aktivering och det tyckte du var kul. Så var det med dig hela tiden Lady, vi var ett team och du gav dig inte förrän du förstod vad vi ville, du ville hela tiden vara duktig och jobba.

Lydnadsplanen testade vi också, men varken du eller jag tyckte det var så kul egentligen, du fick dina tre raka ettor i lydnadsklass 1 och ett fint LP1 diplom men sedan fick det räcka. Däremot agility var jätteroligt och det blev nästa gren du tog dig an, först med mig och sedan med din älskade lillmatte Felicia. Det hade gått att tävla i agility vilken dag som helst bara mina eller Felicias nerver hade hållit och vi hade vågat anmäla oss. Du och Felicia hann precis gå färdigt en sista kurs i tävlingsagility, hade avslutning dagen före du blev dålig.

Vi hade precis kommit igång med jaktträningen också och börjat träna tillsammans med din son Nixon och dottern Zaffran.

När du var yngre flängde vi också på utställningar och du ställde dig alltid perfekt, jag kunde stå bakom dig och hålla ut svansen medan du själv stod spikrak med alla fyra benen perfekt och med stolt hållning tittandes rakt fram som om du ville säga, Ja, bara se så vacker jag är. Den första utställning du var på var när du precis fyllt fyra månader. Isa var ju bara sju år och hon tittade på alla vackra pokaler och rosetter som fanns. Givetvis önskade hon den största pokalen av alla men damen bakom disken sa den kunde inte köpas utan den fick man vinna. Ju, självklart gjorde du så att Isa fick den – du blev såklart Best In Show av alla valpar och Isa strålande av lycka för rosetterna, pokalerna, hundmaten, glasen och alla andra priser vi sedan fick släpa till bilen. Bara så där...

Hemma bland dom andra hundarna var du Drottningen, ingen tog något från dig och alla nya leksaker och bollar var omedelbart Dina. Dragkamp med oss eller din dotter Zaffran var bland det roligaste du visste och visst lät vi dig gärna vinna. Sedan sprang du stolt iväg med din trofé och vi skulle låtsas försöka ta tillbaka och jaga dig. Du höll ordningen i flocken och var noga med att alla skulle veta sin plats, dvs under din. Ibland vågade någon hund utmana dig men det gjorde dom inte om fler gånger, du gick också emellan om det blev bråk bland dom andra hundarna, sånt kunde inte tillåtas.

Vem ska nu sköta alla hålor och grottor i gräsmattan och vem ska göra nya? Förmodligen har du ju lärt upp dom andra hundarna för vi har ju vant oss vid att det ska vara grottsystem och gångar under gräsmattan. Ser konstigt ut med plana gröna gräsmattor, för det har vi inte haft på flera år!

 Bilen lärde du dig aldrig att tycka om, du fortsatte att vara åksjuk och flämta varje gång men ändå gick du frivilligt in för det var ju så roligt att komma iväg och göra kul saker med oss. Vatten var ditt element retriever som du var. Kunde simma och apportera hur länge som helst, dvs tills vi sa stopp, om inte fick du vattensvans och det var inte kul, eller hur? Sedan fanns ju alltid vattenslangen, det var bland det roligaste du visste på sommaren när vi satte på vattnet i slangen och du fick jaga fram och tillbaka efter strålen och försöka hugga vattnet i luften. När du sedan var riktigt blöt så passade du på att rulla dig, la makeup sa vi, och på det sättet njuta alldeles extra mycket. Sedan gick du förstås in och tyckte du var jättevacker.

Du har alltid varit frisk förutom en gång när vi trodde du fått problem med ryggen. Du kunde inte resa dig och jag fick köra dig till djursjukhuset. Alla möjliga prover togs och förstås röntgen. När vi vände dig på röntgenbordet så fes du så det dånade i rummet och vi skulle nog behövt gasmask allihop där. Visade sig att du hittat något hrm, gott, i skogen på promenaden dagen innan. När allt väl kommit ut var du pigg glad igen. Det var alltså bara magknip. En rotfyllning på en tand fick vi också göra, gissa varför? Jo för Lady måste bära allting i munnen, även stora stenar ibland och det var inte alltid så bra för tänderna.

Ja, det finns hur mycket som helst att skriva om dig Lady, du var en fantastisk hund, en på miljonen. Jag får väl skämmas resten av livet för att jag protesterade när Isa önskade sig en golden på sin 7-årsdag och tyckte det var en riktigt töntig svenssonhund och ville hon skulle hitta en annan ras. Nu vet jag det var meningen att det skulle bli Du, och du valde egentligen ut Isa själv. Det var Du som la dig i hennes knä den där dagen när vi var och tittade på dig och dina syskon som 5-6 veckors valpar. Att det då sedan blev Du som Annika valde till oss blev rena lyckoträffen. Varför blev det bara 7 år? Kanske Gud behövde dig för att hjälpa honom hålla ordning på hundarna i himlen. I så fall finns ju ingen bättre än Du! Vet att du står och väntar på oss med viftande svans när det en gång blir vår tur att gå över till andra sidan Regnbågsbron.

Jag är tacksam för varje sekund vi fått ha dig och lära känna dig Lady och jag är glad att du ändå fick vara aktiv ända in i det sista. Det finns så många roliga och härliga minnen med dig och vi hade hoppats på många fler år tillsammans med dig. Tyvärr blir det ju inte alltid som man tänkt sig. Tack för att vi fått ha Dig, Hunden med stort H och ett hjärta av renaste guld.

Nu har jag kommit hem från "bio", fast bion var på hässleholms bk och filmen handlade om valpens kropp och hur den utvecklas till vuxen. Intressant faktiskt. Så klart var där några vänner till oss så vi fick lite skratt =) Och några stöttningar om Lady, att "det går snart över" typ... Mamma berättade för några vänner om det och då kom några tårar men med tiden blir det väl ett leende i stället...

Filmen handlade då om valpar. Hur man kan se på valpens kropp hur den kommer se ut som vuxen. Det var lite bla om "fårnackar" (om hunden kan böja huvudet ända bak till ryggen, smått läskigt) Om korta nackar, olika orsaker. En massa saker!! Om vinklar, huvud, bett, bröstkorgen...........

En av dom saker som intresserade mig var svansen. Tex om man har uppfödning på kooiker, så kan man ha lite nytta av detta. Hur man kan se hur svansen kommer hållas/bäras som vuxen. Det vet jag hur man kan se nu! Jag kan säga att det handlar om hur svanskotorna är böjda och vikta.

Har också lärt mig att allt hänger ihop. Om det är fel på ett ställe så kan det felet leda till ett annat fel på ett annat ställe, man ser hur allt hänger ihop, vilket är viktigt! Filmen var dock på eng utan textning. En person gillade verkligen inte alls detta och lämnade rummet efter 20 min, så kan man också göra... Jag fattade rätt mkt (bättre än några vuxna till och med! det ni!)

Jag hittade även några smygläsare på min sida som jag inte hade någon aning om. Det finns små "fan" till sidan överallt. Skitkul =)

Tack igen till dom som stöttar. Ni är verkligen jättesnälla! Det kommer några leenden också och inte bara gråt när jag tänker på Lady, så jag är väl på bättringsvägen. Den här nackdelen med att ha hund asså. Men den tid man har med dom genom åren är helt underbar. Att skänka lycka till en vovve betyder mkt. Det där med avskedet är nått man får leva med.

Inte min Lady, min Lady, MIN LADY! Må du vila i frid älskling!

Lady opererades idag. Dom kollade vad det var för fel. Något förfärligt. Gallcancer heter den jävla helvetes sjukdomen. På mindre än en vecka blev Lady jättedålig. Förra veckan var hon hur pigg som helst, åt som en häst och var jättelycklig. Typ nästa dag pang bara så blev hon jättesjuk.

Mamma berättade när hon hämtade mig från skolan. Lady finns inte mer. Vi körde till djursjukhuset för att kunna säga hejdå till henne. Pappa och Simon kom också. Hela vägen dit satt jag och grät och har gjort det hela dagen sedan dess, även nu när jag skriver, men jag måste få det ur mig, känns bäst så. I bilen satt jag o tittade ut på alla människor, alla lyckliga människor. Och på djursjukhuset, det var 2 tjejer, glada tjejer som skulle köpa (vad det nu var) dom skämtade och skrattade, dom hade jätteroligt. Jag bara satt helt blöt i ansiktet och kollade på deras lycka. Varför är det så orättvist?! Varfö snälla Lady? Just Lady!!? Det är orättvist och overkligt. En mardröm som aldrig kommer ta slut. Det känns som att jag bara ska gå o lägga mig och när jag vaknar så finns hon här igen. Men det är bara att inse det, hon är borta. Jag kan inte tro det. Tack till alla som stöttar mig.

Just nu är mitt liv bara piss. Snälla omgås så mkt som möjligt md era hundar. Man vet aldrig vilken dag som är den sista! Jag trodde att Lady skulle komma hem igen, jag var inte berädd på detta, det kom som en chock, att det var så här allvarligt! På mindre än en vecka blev hon dödsjuk. Hemskt. Ju mer jag tänker det, ju mindre tror jag det, men jag måste inse det, hon är borta. Min kära Lady.

Men hon har haft ett bra liv. Förra veckan var det avslutning på agilityn. Hon har också jagat. Plus fler saker. Undrar hur Zaffi (Lady's dotter) kommer reagera. Zaffran o Lady var med varandra hela tiden, mor o dotter. Lekte hela tiden. Såg man nån av dom så visste man att den andra var nära. Stakars Zaffran. Om hon bara förstod vad som hänt hennes mamma. Jag ska få Lady i en liten "låda", med hennes benbitar. Askan som blir kvar. Bättre än att ta hem henne och slänga jord på henne och ge henne som maskmat. Nu kan jag ha henne hos mig hela livet. Jag klippte även av en liten hårtuss från henne för att spara, och jag klippte av en bit av mitt hår som jag la hos henne. Så hon har en bit av mig också.

Lady född: 2001-06-12. Avled 2008-10-17 i gallcancer. Älskar dig Lady min, må du vila i frid!!

Lady och jag när vi var små "barn". Jag är ca 7-8 år och Lady runt 1. Ni fattar inte hur overkligt det känns!

Nu är det så att min mamma har fått ett nytt jobb, GRATTIS! Nu ska hon börja jobba med skånetrafikens datasystem. Hon får även ett kort till när man åker buss och tåg. Så hon åker buss och tåg gratis i hela Skåne. Men det är nog mest jag som kommer andvända det =) När jag ska till/från Malmö med tåg och även med buss efter skolan! För mamma kommer jobba i Hässleholm så jag kommer ta bussen dit efter skolan, så sparar hon bensin på att slippa hämta mig. Plus att det blir nog lite mer shoppande - HM =) Jag har lovat att inte gå in där varje dag. På fredagar låter väl bra?? Det är ju inte säkert man hittar något varje dag heller, fast jag brukar inte ha något större problem med ;) Så nu slipper jag betala buss och tåg (så länge jag håller mig i Skåne)... Rätt bra =))

En sak fattar inte jag. Det är bara 3/4 delar av besökarna som har svarat på frågan till höger, Fattar inte det. Det är väl inte så svårt att klicka på en liten prick?? Svara snälla ni som inte gjort det.

Det är förresten 2 kooikervalpar anmälda till grönjölingen (utst inof, bara för valpar). Jag skulle dit men mamma fick helt plötsligt besked om att hon måste göra något annat och det går inte att ändra till söndag. Men jag kanske kan åka med några vänner, vet ej. Men skulle gärna vilja åka dit.

Måste berätta en MYCKET tråkig nyhet. Lady är sjuk (min golden). Så just nu är hon inlagd på djursjukhus stakarn. Det är något fel på hennes lever (tror jag det var). Veterinären lät inte uppmuntrande :'( Har tårar i ögonen nu när jag skriver. Men vi får se hur det går. Älskade Lady!!!!!!!!!!!!! Är så orolig!

Nu ska jag gå och baka äpplepaj till fika, vi ska passa en liten kopovvalp (7 mån gammal snart). Så Roxy får en kompis i perfekt storlek i en vecka typ.

Ni får ha det så bra ALLA!!